Muskler senor och leder

 

Skelett och leder bildar tillsammans med muskler och senor hästens rörelseapparat. Hästens
muskler och senor är kraftiga och anpassade för att tåla extremt stora
påfrestningar.

Bogmuskulaturen är ett samlingsnamn för ett flertal stora muskler vars
huvuduppgift är att sträcka och böja överarmen, dvs bog- och armbågslederna. Underarmens
muskulatur består av muskler som har förhållandevis liten muskelmassa och en
lång sena.

Det finns många olika muskler längs ryggraden. Ryggens största muskel är Longissimus dorsi som löper på båda sidor om ryggraden, hela vägen från den nedre delen av halsen till korsbenet. Detta är en mycket kraftfull muskel som dels sträcker ryggen och böjer ryggen i sidled. Nära ryggraden sitter många
mindre muskler som stabiliserar ryggen.

Hästens rygg rör sig på tre sätt:

Böjning
och sträckning ("uppåt-nedåt"). Störst rörlighet finns i övergången mellan länd och kors.

Sidoböjning.

 Störst rörlighet i sidled finns i främre bröstryggen (ungefär där ryttaren sitter). I den bakre delen av bröstryggen och i länden finns mycket lite rörlighet i sidled.

Rotation runt ryggradens längdaxel.

Ryggen rör sig i tre plan. Rörligheten är olika i olika delar av ryggen, revbenen hämmar denna rörelse. Ryggens rörelser varierar också mellan olika gångarter.

Skritt:
rotation är den dominerande rörelsen, framför allt i främre bröstryggen. Aktiviteten i
den stora ryggmuskeln är som minst, vilket ger en stor rörelse i ryggen.

Trav:

den stora ryggmuskeln är mycket aktiv för att stabilisera ryggen vilket minskar rörelsen.
Den rörelse som finns är framför allt i sidled.

Galopp:

 den gångart där ryggen har störst rörlighet avseende böjning och sträckning, framför allt i
övergången länd - kors. Om hästen har problem i en viss del av ryggen eller i
en viss gångart kan man ha nytta av kunskapen om ryggens rörelser till exempel
när det gäller att komponera ett lämpligt träningsprogram.

Rörelseapparaten är de organsystem som belastas mest hos hästen och det är också där man vanligast
ser skador och sjukdomar. Omkring hälften av alla sjukdomsfall hos svenska hästar rör hälta. Större delen av de hästar som måste avlivas på grund av skadaeller sjukdom har symtom från rörelseapparaten, framför allt från leder och hovar. Den allra största delen av rörelseapparatens skador drabbar fram- och
bakbenens leder. den överlägset viktigaste orsaken till ledskador är någon formav överbelastning. Upprepade små felbelastningar kan bero på, exteriörfel, dålig teknik och balans, oskicklig ryttare, felaktig utrustning och dåligt underlag.

Det är viktigt att arbeta förebyggande så att skaderisken minskas. Många ledskador svåra att behandla. I tidigt skede, kan behandlingen lyckas. Senare, när skadan blivit värre, är förutsättningarna mycket sämre. Detta beror på att ledbrosken har en mycket dålig läknings förmåga.